2012-03-28
23:34:23
Vid Havet på stranden <3
Havet ger mig inre ro,
Och spänning.
I sanden sjunker min börda,
Försvinner.
Allt är ett stillat brus.
Salt i luften,
Och vind i kläderna.
Stenen vid vattnets bryn,
Är min frizon.
Hal. Och kall.
Speglar mitt inre rum.
Här kan mina tankar gro,
Och försvinna.
Inom mig inbringa frihet.
Dån i hörselgångar,
Och inre energi.
Lugn puls.
Mörkt. Och fritt.
Min plats finns längs havets bryn,
Ensamvarg.
2012-03-11
18:21:20
I want your body!
2012-03-08
00:07:00
Bloglovin Koden
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3553788/storiesinsidemyhead?claim=tfej44ratud">Följ min blogg med Bloglovin</a>
2012-03-04
23:21:26
Skimmer.Skimmer.
Allt i hennes liv vändes upp och ner. Allt som var bra försvann. Allt som var dåligt blev värre. Mörkret som var på väg bort kom nu tillbaka, ångesten som sakta försvunnit kom nu tillbaka.. Fast tio gånger värre. Han var allt för henne, han var ljuset i hennes mörker och han var hennes liv. Hon trodde hon var älskad tusenfalt, att han aldrig skulle lämna henne.
Allt började den där kvällen en sen höst för två år sen. Ingen av oss visste vad som skulle komma att blomma upp, vilken kärlek som skulle uppstå. Hon hade kolsvart, axellångt hår och var ute på upptäcktsfärd i stan med ett kompisgäng. Han var ute och festade. Han hade rakad hjässa och en stor, tjock dunjacka. Hon och hennes vänner träffade helt av en slump på honom och hans vänner mitt på stan, självklart var han berusad, alla skrattade.
Fortfarande visste vi inte vad framtiden hade för planer.
När det var dags att åka hem fick han en lång hejdå kram. Han luktade gott, han hade underbara ögon och bedårande skrattgropar. Men hon tänkte inte mer på det, förens nästa dag då hon fick ett sms från honom, utan att ha gett ut sitt nummer. Hjärtat bankade hårt i bröstet och hon var chockad över att han inte valt att ta hennes ursnygga väninnas nummer istället. Vänskapen blommade upp och dom hade väldigt kul tillsammans, pratade mycket och länge, om allt och inget.
Kärleken uppstod kort innan första kyssen, som skedde helt plötsligt utanför apoteket. Det var mörkt och snön hade legat på marken ett tag. Dom var ute på promenad med några till vänner, när plötsligt deras blickar möttes... Plötsligt var deras läppar pressade mot varandra och ingen av dom visste riktigt hur det gick till. Det var precis som när man håller magneter nära varandra, liksom bara drogs ihop. Hennes hjärta rusade snabbt och hon blev alldeles röd om kinderna, självklart hade det blivit en rätt dålig kyss eftersom det var hennes första. Hon blev plötsligt väldigt blyg för honom, att hon inte varit bra på att kyssas skämdes hon över. Hon vågade inte ens pussa honom, han blev aningen sårad av det men lät henne ta sin tid.
Nyåret för två år sen var när kärleken verkligen uppstod, på riktigt. Fortfarande blyg inför honom begav dom sig till en fest på nyår. Det var väldigt mycket folk i en liten etta lite utanför centrum. Paret som bodde i ettan hade inte ens plats för en riktig säng, utan hade madrasser på golvet där dom sov. Det var ett jättelitet kök, där vi lyckades klämma in sex personer, och en jätteliten hall. Hon blev berusad av glädjen och kärleken, det var jätte roliga människor som skrattade, drack och skämtade. Dom båda satte sig på madrasserna i ena hörnet av vardagsrummet, han var lite berusad men inte mycket. Hon var så euforiskt glad att hon inte längre brydde sig om att hon inte lyckats kyssa honom bra första gången och resten av kvällen låg dom och hånglade. Bådas hjärtan dunkade hårt i brösten.
Hon var väldigt blyg för hans familj i början och ville helst inte vara ensam med dom. Men efter ett tag blev dom som en familj för henne, som hennes andra hem. Hon älskade hans mamma och hans bröder lika mycket som hon älskade sina systrar och sina föräldrar. Hon kände sig även älskad tillbaka, hon kände sig som en i familjen och hon kände att hon aldrig skulle vilja ge upp det här för något i världen.
Att älska någon är ett väldigt starkt ord, men hon älskade verkligen den här killen. Han var hennes liv, det var han som fick henne vilja försöka göra något bra med sitt liv. Han som peppade henne, han som fick henne att orka. Hon försökte att stötta honom lika mycket tillbaka. Mycket bråk om småsaker, helt idiotiska saker faktiskt, fick både honom och henne att ibland tröttna på varandra. Små saker som aldrig skulle inträffa gjorde det och det var helt och hållet hennes fel att allt blev fel. Deras förhållande blev sämre ju mer hon klantade till sig. Det största misstaget i hennes liv hände ungefär 1år och 8månader in i deras förhållande... Det var dagen hon dumpade honom. Deras förhållande var som bäst, inga bråk, inget fel, dom var bara kära och underbart glada. Senare på kvällen... Det var som att något slog fel i huvudet på henne. Hon vet fortfarande inte varför. Men hon ångrar det brutalt. Hon hade gjort fel, pratat med någon hon inte borde pratat med. Hon berättade det. Han blev sårad... Så sårad att han började gråta. Hon var inte beredd på att han skulle förlåta henne för vad hon gjort, att han förlät henne om hon inte pratade med honom igen. Hon blev så chockad för hon hade förberett sig på att bli dumpad. Att han skulle bli arg på henne eller något. Så hon sa själv att hon dumpade honom, i ren chock... Något hon ångrar mer än något hon gjort i sitt liv.
Han var hennes ljus, skimmer, hennes hjälte. Hon såg upp till honom och litade på honom, mådde alltid bra när hon var med honom. Men hon vände honom ryggen och gjorde det största misstaget i sitt liv. När hon bad honom om förlåtelse och att hon ville komma tillbaka till honom var det försent. Hon hade klantat sig rejält, han var rädd att bli sårad, han mådde så dåligt på grund av alla hennes misstag. Hon försökte att få honom tillbaka, dom var tillsammans utan att vara ihop. Men det var som att dom var ihop fortfarande och hon mådde väldigt bra. Tills dagen hon fruktade kom. Dagen hon trodde hon skulle sova hos honom, hon trodde allt var bra och att det snart skulle bli dom eftersom hon förbättrat sig så mycket. När han inte ville kyssa henne blev hon fundersam, då började oron stiga, hon frågade vad som var fel. Då gav han henne beskedet att han inte ville bli ett par igen.. Att han inte hade känslor för henne. Tiden stannade och hon såg på honom med stora, tårfyllda ögon. Hon trodde inte på honom, han hade sagt att han aldrig skulle sluta älska henne. Att det alltid skulle vara dom och att han inte skulle kunna hitta någon så fin och bra som henne. Hjärtat slog sakta och hårt i bröstet. Han såg förtvivlad ut. Men det var ingenting mot hur hon kände sig. Kaoset virvlade runt i huvudet, ångesten samlade sig i en stor klump i bröstet. Allt var så konstigt, han kunde inte sluta älska henne bara sådär. Det var omöjligt för det var alltid dom, dom var kära och inget skulle komma emellan dom. Men tydligen hade hon fel. Hon åkte hem med tungt hjärta och grät, och grät, och grät...
Aldrig hade hon mått såhär dåligt, det var som att hela hennes värld förstörts på en sekund. Något inom henne dog, hon bröts i små delar. Inget får henne att glömma honom, hon försöker varje dag, försöker glömma honom. Men ingen kysser som honom, luktar som honom eller känns som honom. Hans underbara ögon, hans gulliga skrattgropar. Allt med honom, hon älskade hela honom.
Trevande i mörkret letar hon efter en liten glimt ljus.
