storiesinsidemyhead

Minns tiden som singel för några år sen när man hade sin speciella kk som allt var så perfekt med. Vi var bästa vänner med fördelar och ingenting kändes konstigt. Visserligen hade vi båda känslor för varann i 5 år och det märktes i sexet med. Men gud hur underbart det var. Ingen av våra vänner märkte vad som egentligen hände men alla visste att vi var förälskade. Vi hängde dagligen med varann och det var bara att ringa och ut och hänga på stan innan det blev att fara hem till nån av oss och rulla runt i sänghalmen. Det var inte många nätter man sovde ensam och allt var bara så perfekt och allt kändes så härligt förbjudet för han tillhörde dom alla ville vara vän med medan jag var den alla tycktes ha emot. Men han älskade mig och jag älskade han och ingenting kom emellan oss. Men som allt bra måste det ha ett slut och han skulle börja studera på annan ort så vi gick skiljda vägar. Men efter någon månad började han i samma yrkesskola som mig och vi fortsatte att "bara vara vänner"<3 När jag sedan fick Svininfluensa och låg på sjukhuset och höll på dö så ringde han och kollade läget eftersom jag inte fick ta emot någå besökare så minns jag så bra för han grät och grät och mitt i allt sa han att han älskade mig. och det var första gången han vågade säga att han älskade mig och att jag inte fick lämna han här. Det var tungt att höra han så ledsen men jag klarade mig och han stod för det han sa den dagen. Det är nog nånting som alltid kommer finnas i mitt minne <3